Campbells - avel
Varför avla?
Innan man väljer att ta sin första kull är det bra att fundera på varför man vill avla. Vad är målet med aveln? Vill man avla för att få fram trevliga sällskapsdjur, för att bidra till att bevara arterna eller är det någon speciell färg eller teckning som är intressant? Ta gärna kontakt med en uppfödare som kan hjälpa dig med frågor och funderingar. SHS har en avelskommitté som hjälper till med frågor, men det allra bästa är att hitta en erfaren mentor innan du gör din första parning. Vi välkomnar och uppmuntrar nya uppfödare!
Att välja avelsdjur
När det gäller Campbells är viktigt att vara extra noga i sitt val av avelsdjur. Arten går att korsa med Rysk Vintervit, men detta är inte att rekommendera. Dels finns det hälsomässiga problem och dels förstörs arterna. Alla seriösa uppfödare gör sitt bästa för att bevara de arter vi avlar på. Därför ska man INTE köpa Vintervita och Campbells i djuraffären som avelsdjur och det är därför också viktigt att köpa avelsdjur från seriösa uppfödare som avlar på rena linjer.
För Campbells gäller det att vara uppmärksam på diabetes. De flesta får tydliga sjukdomstecken redan som mycket unga men hos vissa individer kan det dröja tills de är 3-4 månader innan diabetesen blommar ut. Är de fortfarande friska vid 6 månaders ålder är chanserna mycket goda att de håller sig friska livet ut. Diabetesproblematiken bland våra Campbells är mycket mindre nu jämfört med för några år sedan men det rekommenderas ändå att låta avelsdjuren få bli 6 månader innan de används i avel. SHS rekommenderar att man glukostestar avelsdjuren före parning med urinstickor.
Var också uppmärksam på ögonsjukdomen glaukom.
Grundinställningen är att aldrig avla vidare på sjuka djur samt att utvärdera djur som är besläktade med dessa.
Viktigt att tänka på vid avel av teckningar på Campbells
Uppfödare som av någon anledning trots rekommendationen blandar teckningar eller parar in Albino, RE White eller BE White måste vara extremt noga med att registrera sina djur rätt samt informera köpare om riskerna med aveln. Ingen av dessa djur bör säljas vidare till avel hos oerfarna uppfödare.
Parning
Lämplig ålder för en hona att få sin första kull är från cirka 3 månaders ålder till cirka 8 månaders ålder. Dock rekommenderar Svenska Hamstersällskapet att man väntar till honan är minst 6 månader (se föregående stycke). Givetvis ska honan vara i bra kondition och hull innan parning. Det finns ingen åldersgräns för hanen men det är en fördel att använda en hane som inte är alltför ung, då har eventuella ärftliga sjukdomar hunnit visa sig innan han går i avel.
Man kan välja olika metoder för att para djuren. Antigen så kallad handparning, då låter man paret träffas för att para sig då honan är brunstig vilket inträffar ungefär var fjärde dag, oftast på kvällen. Eller så kan man låta paret flytta ihop och bo tillsammans tills man kan se tydliga "bebisbulor" på honan. Honan är dräktig i ungefär 18 dygn.
Man kan låta hanen bo kvar med honan och hjälpa till med att uppfostra ungarna men då kommer det med stor sannolikhet att födas ytterligare en kull inom kort, då hamstrarna ofta faktiskt parar sig direkt efter att kullen är född. För att inte slita för mycket på honan avråder vi från en tredje kull på raken, så hanen bör flytta ut från honan och ungarna innan den andra kullen föds. Hanen kan bo ensam några dagar tills sönerna i första kullen har växt på sig och kan flytta ifrån mamman och systrarna. Han känner då oftast igen sina ungar och kan fortsätta att ta hand om uppfostran.
Oftast är det ur avelssynpunkt inte intressant att få två kullar med samma kombination. Blir ungarna bra kan man fortsätta avelsarbetet med dem och blir de inte bra så blir knappast kull nummer två bättre. Då får man fundera på att använda andra avelsdjur istället för att kunna nå sina mål.
Honor bör inte användas i avel när de är mer än 1 år gamla, även om de har fått kullar tidigare. Max antal kullar per hona beror helt och hållet på honans kondition och förmåga att hämta sig efter sina kullar. 3-4 kullar brukar vara maximalt vad en hona klarar av utan att tappa för mycket. Oftast är det inte intressant att ta så många kullar på en och samma individ utan det är bättre att gå vidare i aveln med avkommorna istället.
Ungarna
Ungarna föds utan päls och med stängda öron och ögon. De är totalt beroende av sin mamma för att få mat och värme. Låt boet vara, undvik att doften av dina händer hamnar på papperet i boet eller på ungarna. Efter runt 10-11 dygn öppnar de ögonen och börjar röra sig så smått utanför boet. De äter fast föda redan som små men fortsätter dia tills de är cirka 3 veckor. När ungarna är runt 5-6 veckor blir de könsmogna.
Hanungarna ska därför tas ut ur buren när de är cirka 3,5 vecka gamla (26-27 dygn ca). Om de har växt upp med sin pappa kan de få flytta in i hans bur. Hanen fortsätter då att ta hand om och uppfostra ungarna. Det går också bra att låta hanungarna bo själva tills de är stora nog att få flytta vid 5-6 veckors ålder.
Det är viktigt att hålla koll på datumet då kullen är född och ungarnas ålder och det är också viktigt att könsbestämma ungarna i god tid. Hamstrar är duktiga på att föröka sig och slarvar man med att sära på hanar och honor i tid blir det snabbt många hamstrar i burarna!
Skötsel
Några dagar innan beräknad nedkomst bör buren göras ren och honan få massor av bomaterial att bygga bo med, rivet toalettpapper är bäst. Låt henne vara ifred och ge henne gärna lite extra näringsrik mat. När kullen är född är det bra att kolla honan och boet EN GÅNG så att man ser att honan mår bra och finns det dödfödda ungar så plockas dessa bort. I övrigt ska honan få vara ifred med sina ungar. Stressas hon finns det risk att hon väljer att "städa bort" ungarna, det vill säga att hon äter upp dem. Det är naturens sätt att se till att ingen energi går till spillo när förutsättningarna för att klara av att fostra en kull är dåliga.
Ge gärna lite extra näringsrik mat som mjölmask och jordnätter till honan under tiden hon diar och sköt om buren så det är rent och fräscht i sandbad, matskålar osv men utan att störa ungarna eller röra boet. Första burstädningen kan göras först när ungarna är minst 14 dagar och knatar runt på egen hand i buren. Se till att ungarna har tillgång till basfodret i låga matskålar samt att de har tillgång till vatten. Var försiktigt med vattenskålar, det finns risk för drunkning om skålarna är för djupa. Hur vattenflaskan fungerar brukar de lära sig snabbt men det är viktigt att se till att den är placerad så att de verkligen kommer åt den.
Hantering
När ungarna har öppnat ögonen kan de börja hanteras. Låt dem lukta och smaka lite på händerna och bli vana vid att lyftas upp och vara i handen. För att de ska bli tama och vana vid händer rekommenderar vi att hantera ungarna dagligen, under lugna former. Vid 4 respektive 5 veckors ålder bör de testas för glukos och sedan är de redo att flytta till sina nya hem. Sälj dem minst parvis med ett syskon av samma kön.
INFORMATION ANGÅENDE AVELSPROJEKT
Styrelsen vill förtydliga att det för registrerade uppfödare i Svenska Hamstersällskapet inte är tillåtet med hybridavel. Ifall man som registrerad uppfödare vill ägna sig åt avelsprojekt i form av till exempel mandarinavel, måste man inkomma med en plan till styrelsen. Planen måste bland annat innehålla tidsrymd, syfte och tillvägagångssätt. Vidare måste avelsprojektet ske skilt från eventuell övrig avel. Dessa hamstrar får således inte registreras i stamboken. Avelsprojektets utfall skall dokumenteras via fortlöpande rapporter till styrelsen.
Innan man väljer att ta sin första kull är det bra att fundera på varför man vill avla. Vad är målet med aveln? Vill man avla för att få fram trevliga sällskapsdjur, för att bidra till att bevara arterna eller är det någon speciell färg eller teckning som är intressant? Ta gärna kontakt med en uppfödare som kan hjälpa dig med frågor och funderingar. SHS har en avelskommitté som hjälper till med frågor, men det allra bästa är att hitta en erfaren mentor innan du gör din första parning. Vi välkomnar och uppmuntrar nya uppfödare!
Att välja avelsdjur
När det gäller Campbells är viktigt att vara extra noga i sitt val av avelsdjur. Arten går att korsa med Rysk Vintervit, men detta är inte att rekommendera. Dels finns det hälsomässiga problem och dels förstörs arterna. Alla seriösa uppfödare gör sitt bästa för att bevara de arter vi avlar på. Därför ska man INTE köpa Vintervita och Campbells i djuraffären som avelsdjur och det är därför också viktigt att köpa avelsdjur från seriösa uppfödare som avlar på rena linjer.
För Campbells gäller det att vara uppmärksam på diabetes. De flesta får tydliga sjukdomstecken redan som mycket unga men hos vissa individer kan det dröja tills de är 3-4 månader innan diabetesen blommar ut. Är de fortfarande friska vid 6 månaders ålder är chanserna mycket goda att de håller sig friska livet ut. Diabetesproblematiken bland våra Campbells är mycket mindre nu jämfört med för några år sedan men det rekommenderas ändå att låta avelsdjuren få bli 6 månader innan de används i avel. SHS rekommenderar att man glukostestar avelsdjuren före parning med urinstickor.
Var också uppmärksam på ögonsjukdomen glaukom.
Grundinställningen är att aldrig avla vidare på sjuka djur samt att utvärdera djur som är besläktade med dessa.
Viktigt att tänka på vid avel av teckningar på Campbells
- Teckningens utspridning kan variera väldigt mellan individer.
- En jämn och avgränsad/tydlig teckning föredras.
- Tecknade djur med perfekt teckning är väldigt svåra att avla fram och därför ska ett sådant djur premieras på utställning.
- Det bästa tecknade föräldradjuret behöver inte vara den som lämnar bäst avkommor.
- Undvik att para två olika teckningar med varandra då det kan bli svårt att veta vilken genotyp djuret har.
- Para aldrig två mottled med varandra, dessa kan få ögonlösa vita ungar. Dessa ungar överlever inte, de tynar bort.
- Undvik att para tecknade djur med helvita djur då teckningen kan döljas och ge okänd genotyp alternativt dubblas och ger defekter.
- Det är vanligare med Odd eye (olikfärgade ögon) och glaucom (förhöjt tryck i ögat) hos mottled än hos djur utan vitteckning.
- Det är vanligare att så kallad flipping/stargazing förekommer hos mottled än hos djur utan vitteckning.
- Inget djur är det andra likt, vilket ger ett utmanande och roligt avelsarbete.
Uppfödare som av någon anledning trots rekommendationen blandar teckningar eller parar in Albino, RE White eller BE White måste vara extremt noga med att registrera sina djur rätt samt informera köpare om riskerna med aveln. Ingen av dessa djur bör säljas vidare till avel hos oerfarna uppfödare.
Parning
Lämplig ålder för en hona att få sin första kull är från cirka 3 månaders ålder till cirka 8 månaders ålder. Dock rekommenderar Svenska Hamstersällskapet att man väntar till honan är minst 6 månader (se föregående stycke). Givetvis ska honan vara i bra kondition och hull innan parning. Det finns ingen åldersgräns för hanen men det är en fördel att använda en hane som inte är alltför ung, då har eventuella ärftliga sjukdomar hunnit visa sig innan han går i avel.
Man kan välja olika metoder för att para djuren. Antigen så kallad handparning, då låter man paret träffas för att para sig då honan är brunstig vilket inträffar ungefär var fjärde dag, oftast på kvällen. Eller så kan man låta paret flytta ihop och bo tillsammans tills man kan se tydliga "bebisbulor" på honan. Honan är dräktig i ungefär 18 dygn.
Man kan låta hanen bo kvar med honan och hjälpa till med att uppfostra ungarna men då kommer det med stor sannolikhet att födas ytterligare en kull inom kort, då hamstrarna ofta faktiskt parar sig direkt efter att kullen är född. För att inte slita för mycket på honan avråder vi från en tredje kull på raken, så hanen bör flytta ut från honan och ungarna innan den andra kullen föds. Hanen kan bo ensam några dagar tills sönerna i första kullen har växt på sig och kan flytta ifrån mamman och systrarna. Han känner då oftast igen sina ungar och kan fortsätta att ta hand om uppfostran.
Oftast är det ur avelssynpunkt inte intressant att få två kullar med samma kombination. Blir ungarna bra kan man fortsätta avelsarbetet med dem och blir de inte bra så blir knappast kull nummer två bättre. Då får man fundera på att använda andra avelsdjur istället för att kunna nå sina mål.
Honor bör inte användas i avel när de är mer än 1 år gamla, även om de har fått kullar tidigare. Max antal kullar per hona beror helt och hållet på honans kondition och förmåga att hämta sig efter sina kullar. 3-4 kullar brukar vara maximalt vad en hona klarar av utan att tappa för mycket. Oftast är det inte intressant att ta så många kullar på en och samma individ utan det är bättre att gå vidare i aveln med avkommorna istället.
Ungarna
Ungarna föds utan päls och med stängda öron och ögon. De är totalt beroende av sin mamma för att få mat och värme. Låt boet vara, undvik att doften av dina händer hamnar på papperet i boet eller på ungarna. Efter runt 10-11 dygn öppnar de ögonen och börjar röra sig så smått utanför boet. De äter fast föda redan som små men fortsätter dia tills de är cirka 3 veckor. När ungarna är runt 5-6 veckor blir de könsmogna.
Hanungarna ska därför tas ut ur buren när de är cirka 3,5 vecka gamla (26-27 dygn ca). Om de har växt upp med sin pappa kan de få flytta in i hans bur. Hanen fortsätter då att ta hand om och uppfostra ungarna. Det går också bra att låta hanungarna bo själva tills de är stora nog att få flytta vid 5-6 veckors ålder.
Det är viktigt att hålla koll på datumet då kullen är född och ungarnas ålder och det är också viktigt att könsbestämma ungarna i god tid. Hamstrar är duktiga på att föröka sig och slarvar man med att sära på hanar och honor i tid blir det snabbt många hamstrar i burarna!
Skötsel
Några dagar innan beräknad nedkomst bör buren göras ren och honan få massor av bomaterial att bygga bo med, rivet toalettpapper är bäst. Låt henne vara ifred och ge henne gärna lite extra näringsrik mat. När kullen är född är det bra att kolla honan och boet EN GÅNG så att man ser att honan mår bra och finns det dödfödda ungar så plockas dessa bort. I övrigt ska honan få vara ifred med sina ungar. Stressas hon finns det risk att hon väljer att "städa bort" ungarna, det vill säga att hon äter upp dem. Det är naturens sätt att se till att ingen energi går till spillo när förutsättningarna för att klara av att fostra en kull är dåliga.
Ge gärna lite extra näringsrik mat som mjölmask och jordnätter till honan under tiden hon diar och sköt om buren så det är rent och fräscht i sandbad, matskålar osv men utan att störa ungarna eller röra boet. Första burstädningen kan göras först när ungarna är minst 14 dagar och knatar runt på egen hand i buren. Se till att ungarna har tillgång till basfodret i låga matskålar samt att de har tillgång till vatten. Var försiktigt med vattenskålar, det finns risk för drunkning om skålarna är för djupa. Hur vattenflaskan fungerar brukar de lära sig snabbt men det är viktigt att se till att den är placerad så att de verkligen kommer åt den.
Hantering
När ungarna har öppnat ögonen kan de börja hanteras. Låt dem lukta och smaka lite på händerna och bli vana vid att lyftas upp och vara i handen. För att de ska bli tama och vana vid händer rekommenderar vi att hantera ungarna dagligen, under lugna former. Vid 4 respektive 5 veckors ålder bör de testas för glukos och sedan är de redo att flytta till sina nya hem. Sälj dem minst parvis med ett syskon av samma kön.
INFORMATION ANGÅENDE AVELSPROJEKT
Styrelsen vill förtydliga att det för registrerade uppfödare i Svenska Hamstersällskapet inte är tillåtet med hybridavel. Ifall man som registrerad uppfödare vill ägna sig åt avelsprojekt i form av till exempel mandarinavel, måste man inkomma med en plan till styrelsen. Planen måste bland annat innehålla tidsrymd, syfte och tillvägagångssätt. Vidare måste avelsprojektet ske skilt från eventuell övrig avel. Dessa hamstrar får således inte registreras i stamboken. Avelsprojektets utfall skall dokumenteras via fortlöpande rapporter till styrelsen.
