Duprasi - skötsel
Buren
Buren bör vara av lämplig storlek för att ge gott om yta för att springa och djup nog för att gräva. Minimum 75x45cm ca 120L men gärna större ca 120L – 250L. Det finns flera olika akvarium/glasburar som är lämpliga, t ex. akvarium (begagnade kan hittas billigt på t.ex Blocket eller i grannens förråd), Skyline Kerry och även billigare alternativ som Ikeas Detolf lagd på sidan med ett nät- eller gallerlock. Man kan även bygga en egen bur av en genomskinlig förvaringslåda av typen Ikeas Samla 130 l eller Biltemas 145l-låda. Ventilation är viktigt och det räcker inte med att borra enstaka hål i låda och lock, utan helst bör man skära ut ur locket och även högt upp på en eller flera sidor och täcka med finmaskigt nät/galler, som fästs med buntband eller limpistol.
Tänk på att alla burar alltid ska vara helt rymningssäkra! Galler- och dunaburar rekommenderas INTE, eftersom gerbiler har ett stort gnagbehov och gärna gnager galler frenetiskt, vilket inte bara är störande utan skadligt för tänder och käkar. De är även väldigt klumpiga och kan fastna i gallret och bryta benen när de försöker klättra.
Bottenströ
Det finns många olika bottenströer. Det viktigaste är att de bör vara dammfria och gärna grävvänliga. Lämpliga ströer är t.ex Chipsi Super, Lättströ (hampaströ), Carefresh och Millamore (aspspån). Bottenströet bör vara ca 30 cm djupt, så att duprasin kan gräva naturligt och bygga tunnlar. Vanligt sågspån är olämpligt pga terpentinet, som irriterar ögon och kan ge allergiska reaktioner hos smådjur, särskilt i kontakt med urin.
Inredning
Inredningen bör ej vara i plast, då duprasis älskar att gnaga på allting. De älskar kartonger, trähus, toarullar och pappersrullar, som de gladeligen makulerar. Det finns faktiskt ingen anledning att köpa dyr carefresh för att ”stadga” upp deras gångar, utan det gör de makulerade kartongbitarna väldigt bra, så man får se till att fylla på med nya kartonger varje vecka. Man kan även lägga in krukor som hus, gärna stenar att klättra på och slipa klor, men var noga med att placera tunga saker på botten, så att inte din duprasi kläms ihjäl ifall den gräver sig under.
Sandbad är högt uppskattat och något de bör ha för att sköta sin päls på bästa sätt, men det är viktigt att sanden är av hög kvalité och finkorning, eftersom duprasin annars lätt får problem med pälsen. Man kan i princip ha vilken skål eller behållare som helst som sandbad, men helst något i glas eller porslin, eftersom de annars gnags sönder. Ikeas matlåda eller behållare i glas är billiga och bra! Sandbadet brukar även användas som toalett vilket underlättar städandet. Man bör byta sanden var andra till tredje dag för att undvika lukt. Ställ gärna sandbadet på en ”hylla”, då det annars snabbt kommer att bli nergrävt.
Hö är utmärkt bomaterial, men det går också bra med rivet toapapper eller varför inte både och? Undvik bomull och hamstervadd, eftersom detta kan vira sig runt små ben och hindra blodcirkulationen.
Hjul är inte att rekommendera till gerbiler över huvud taget då de kan fastna med svansen, men om du ändå har ett hjul bör det vara minst 28 cm i diameter och det måste vara täckt runt om, d v s inga galler- eller nät-hjul. Många har dock hjul till sina duprasis, som uppskatta dem – en del så mycket att de kan bli besatta och då måste man försöka begränsa användningen.
Rengöring
Bur och utrustning ska rengöras ungefär en gång i månaden. Duprasis är mycket renliga och förhållandevis luktfria. Burkant och lock bör gärna dammtorkas med jämna mellanrum, eftersom deras makulerande av kartonger och toarullar dammar rätt bra. Vid helstädning byter man allt strö, man skrubbar buren med såpa och sköljer rent. Uppkomna vitaktiga urinfläckar tas med fördel bort genom att man häller lite äppelcidervinäger och låter det verka en stund, innan man skrubbar bort dem. Vattenflaskor och ev. matskålar ska också rengöras regelbundet.
Utetid
Duprasis uppskattar tid utanför buren, men det är viktigt att hålla dem under uppsikt och att man enbart släpper dem på säkra ställen. Det är lätt att de slinker in i små hål man inte ens visste om fanns, t ex under köksskåp eller garderober. Täpp till alla små hål de kan komma in i eller anordna en rasthage, företrädesvis med plexiglas eller diskmaskinsunderlägg. Man kan tejpa ihop dem eller – om man är mer avancerad – montera ihop skivorna med gångjärn, så att man lätt kan vika ihop rasthagen när den inte används. En s.k springboll rekommenderas inte då duprasin blir instängd och inte själv kan bestämma när den vill in och ut ur bollen.
Hantering
Duprasis plockas upp med kupade händer. De kan vara snabba och kvickt hoppa ur handen, särskilt när de är unga, så var beredd på det. I början av hanteringen är det bäst är att hålla sig ovanför buren så att duprasin landar mjukt eller att hålla den mot kroppen i famnen. Använd gärna positiv förstärkning och få duprasin att förknippa dina händer med någonting gott, t ex skalade pumpafrön eller solrosfrön, så kommer de gärna fram självmant och går upp i handen. Undvik att ta i din duprasi om du luktar mat eller sticka fram ett finger med otvättade händer, eftersom de inte ser så bra och går mycket efter lukt. En ung, nyfiken och ivrig individ kan gärna smaka på naglarna men de biter inte hårt utan bara undersöker med munnen.
Tänk på att även lugna duprasis kan reagera om de blir klämda/hålls hårt i handen eller trängda i buren och då kan de bita hårt, vilket kan appliceras på de flesta smådjur så tänk på att alltid hantera dem varsamt! Ifall din duprasi bits är det viktigt att inte det beteendet ”lönar” sig, eftersom de då kommer att fortsätta med det. Försök att få den att lugna ner sig och vara hos dig en stund utan att bitas innan du sätter ner den. En del duprasis börjar även vakta sin bur/sitt revir när de blir könsmogna, vilket gör att de kan attackera händer som kommer ner i buren. De upplever händerna som ett hot/intrång. Detta kan man lösa genom att plocka upp duprasin med t ex en kopp, en liten skål eller något liknande, så brukar de vara snälla när de väl kommer bort från sitt revir och inte har något att ”vakta” längre.
Buren bör vara av lämplig storlek för att ge gott om yta för att springa och djup nog för att gräva. Minimum 75x45cm ca 120L men gärna större ca 120L – 250L. Det finns flera olika akvarium/glasburar som är lämpliga, t ex. akvarium (begagnade kan hittas billigt på t.ex Blocket eller i grannens förråd), Skyline Kerry och även billigare alternativ som Ikeas Detolf lagd på sidan med ett nät- eller gallerlock. Man kan även bygga en egen bur av en genomskinlig förvaringslåda av typen Ikeas Samla 130 l eller Biltemas 145l-låda. Ventilation är viktigt och det räcker inte med att borra enstaka hål i låda och lock, utan helst bör man skära ut ur locket och även högt upp på en eller flera sidor och täcka med finmaskigt nät/galler, som fästs med buntband eller limpistol.
Tänk på att alla burar alltid ska vara helt rymningssäkra! Galler- och dunaburar rekommenderas INTE, eftersom gerbiler har ett stort gnagbehov och gärna gnager galler frenetiskt, vilket inte bara är störande utan skadligt för tänder och käkar. De är även väldigt klumpiga och kan fastna i gallret och bryta benen när de försöker klättra.
Bottenströ
Det finns många olika bottenströer. Det viktigaste är att de bör vara dammfria och gärna grävvänliga. Lämpliga ströer är t.ex Chipsi Super, Lättströ (hampaströ), Carefresh och Millamore (aspspån). Bottenströet bör vara ca 30 cm djupt, så att duprasin kan gräva naturligt och bygga tunnlar. Vanligt sågspån är olämpligt pga terpentinet, som irriterar ögon och kan ge allergiska reaktioner hos smådjur, särskilt i kontakt med urin.
Inredning
Inredningen bör ej vara i plast, då duprasis älskar att gnaga på allting. De älskar kartonger, trähus, toarullar och pappersrullar, som de gladeligen makulerar. Det finns faktiskt ingen anledning att köpa dyr carefresh för att ”stadga” upp deras gångar, utan det gör de makulerade kartongbitarna väldigt bra, så man får se till att fylla på med nya kartonger varje vecka. Man kan även lägga in krukor som hus, gärna stenar att klättra på och slipa klor, men var noga med att placera tunga saker på botten, så att inte din duprasi kläms ihjäl ifall den gräver sig under.
Sandbad är högt uppskattat och något de bör ha för att sköta sin päls på bästa sätt, men det är viktigt att sanden är av hög kvalité och finkorning, eftersom duprasin annars lätt får problem med pälsen. Man kan i princip ha vilken skål eller behållare som helst som sandbad, men helst något i glas eller porslin, eftersom de annars gnags sönder. Ikeas matlåda eller behållare i glas är billiga och bra! Sandbadet brukar även användas som toalett vilket underlättar städandet. Man bör byta sanden var andra till tredje dag för att undvika lukt. Ställ gärna sandbadet på en ”hylla”, då det annars snabbt kommer att bli nergrävt.
Hö är utmärkt bomaterial, men det går också bra med rivet toapapper eller varför inte både och? Undvik bomull och hamstervadd, eftersom detta kan vira sig runt små ben och hindra blodcirkulationen.
Hjul är inte att rekommendera till gerbiler över huvud taget då de kan fastna med svansen, men om du ändå har ett hjul bör det vara minst 28 cm i diameter och det måste vara täckt runt om, d v s inga galler- eller nät-hjul. Många har dock hjul till sina duprasis, som uppskatta dem – en del så mycket att de kan bli besatta och då måste man försöka begränsa användningen.
Rengöring
Bur och utrustning ska rengöras ungefär en gång i månaden. Duprasis är mycket renliga och förhållandevis luktfria. Burkant och lock bör gärna dammtorkas med jämna mellanrum, eftersom deras makulerande av kartonger och toarullar dammar rätt bra. Vid helstädning byter man allt strö, man skrubbar buren med såpa och sköljer rent. Uppkomna vitaktiga urinfläckar tas med fördel bort genom att man häller lite äppelcidervinäger och låter det verka en stund, innan man skrubbar bort dem. Vattenflaskor och ev. matskålar ska också rengöras regelbundet.
Utetid
Duprasis uppskattar tid utanför buren, men det är viktigt att hålla dem under uppsikt och att man enbart släpper dem på säkra ställen. Det är lätt att de slinker in i små hål man inte ens visste om fanns, t ex under köksskåp eller garderober. Täpp till alla små hål de kan komma in i eller anordna en rasthage, företrädesvis med plexiglas eller diskmaskinsunderlägg. Man kan tejpa ihop dem eller – om man är mer avancerad – montera ihop skivorna med gångjärn, så att man lätt kan vika ihop rasthagen när den inte används. En s.k springboll rekommenderas inte då duprasin blir instängd och inte själv kan bestämma när den vill in och ut ur bollen.
Hantering
Duprasis plockas upp med kupade händer. De kan vara snabba och kvickt hoppa ur handen, särskilt när de är unga, så var beredd på det. I början av hanteringen är det bäst är att hålla sig ovanför buren så att duprasin landar mjukt eller att hålla den mot kroppen i famnen. Använd gärna positiv förstärkning och få duprasin att förknippa dina händer med någonting gott, t ex skalade pumpafrön eller solrosfrön, så kommer de gärna fram självmant och går upp i handen. Undvik att ta i din duprasi om du luktar mat eller sticka fram ett finger med otvättade händer, eftersom de inte ser så bra och går mycket efter lukt. En ung, nyfiken och ivrig individ kan gärna smaka på naglarna men de biter inte hårt utan bara undersöker med munnen.
Tänk på att även lugna duprasis kan reagera om de blir klämda/hålls hårt i handen eller trängda i buren och då kan de bita hårt, vilket kan appliceras på de flesta smådjur så tänk på att alltid hantera dem varsamt! Ifall din duprasi bits är det viktigt att inte det beteendet ”lönar” sig, eftersom de då kommer att fortsätta med det. Försök att få den att lugna ner sig och vara hos dig en stund utan att bitas innan du sätter ner den. En del duprasis börjar även vakta sin bur/sitt revir när de blir könsmogna, vilket gör att de kan attackera händer som kommer ner i buren. De upplever händerna som ett hot/intrång. Detta kan man lösa genom att plocka upp duprasin med t ex en kopp, en liten skål eller något liknande, så brukar de vara snälla när de väl kommer bort från sitt revir och inte har något att ”vakta” längre.
